Idag smytittade jag på New Moon. Mina föräldrar har nämligen förbjudit mig att se den igen för att det blir för mycket pengar. Men jag kunde inte låta bli, det fanns så många scener jag ville se igen så jag var helt enkelt tvungen. Så åkte in till bion vid 12 och såg den, igen. Lite nervös faktiskt.

Andra gången, som med böckerna, när man såg filmen märkte man så många fler saker. Har ju fått reda på några saker på twilighträffar men man ser allting bättre. Till exempel:  
Sams vargtatuering är mycket ljusare än de yngre vargarna, det ser man när han kysser Emily på sina ärr.
Jag började gråta när Jacob försökte stoppa Bella ifrån att åka med Alice till Volterra och rädda Edward. Det var bara så sorgligt.

Kände också ett litet obehag när Aro var så glad på det ironiska sättet. Speciellt när han ber Jane göra så att Bella känner smärta. Jag undrar egentligen vad han känner när han ser Edwards och Bellas historia, han kände kanske någon sorts svartsjuka.

Sam Uley, han är så fin. När han har Bella i sin famn och Charlie kommer springande, det är så vackert. Jag önskar att det publiceras fler foton på honom, kanske kommer det i New Moon: The Complete Illustarted Movie Comapanion. Speciellt det när han kysser Emily på sina ärr.