Det hade gått två veckor sedan mitt samtal med Emily Young och jag mådde ganska bra nuförtiden. På jobbet gick det som vanligt, och vår stamkund kom varenda dag, vid exakt samma tid. Sue Clearwater, med sina barn Seth och Leah, brukade alltid komma vid tvåtiden för att äta lunch tillsammans. En tradition som hon bestämt att hålla, sa hon alltid när någon frågade.  

”Hej Bella!” Sue satte sig ner vid bordet som hade utsikt över first beach. ”Hur är det med Sam? Har han mycket att göra nu när Jacob och … ” Hon tog ett djupt andetag och började titta på menyn. ”Glöm det. Jag tar fisksoppan, som vanligt tack.” 

Blyg som jag var vågade jag inte fråga vad hon menade, och ångrade det. Jacob var inte som vanligt längre. Hans löfte att ringa mig i torsdags höll inte även fast han lovade att elda upp sina motorcyklar ifall han glömde bort det.

När Embry fyllde år var han där knappt en halvtimma och sa att han var tvungen att gå, helt utan anledning. Men det frustrerande med hans saknad var att ingen verkade bry sig, de klappade bara honom på ryggen och log mot honom. Som att de var stolta över honom att han bara gick iväg så där utan att berätta något. På det viset kände jag mig så ensam, även fast Sam var min livskamrat. Jessica och Angela i Forks hade bara försvunnit ur mitt liv efter flytten till La Push och det kanske var bäst så. När jag berättat om Sam hade speciellt Jessica tittat på mig som att jag var ett monster.

”Han är ju så mycket äldre, jag fattar inte varför!” Jag blev så förbannad på henne att jag slutade ringa när jag behövde gå på shoppingtur och gick istället ensam.

Angela började jobba på Forks Forum och vi hörde aldrig av varandra igen, antagligen för att ingen av oss riktigt vågade ta upp kontakten igen. Men Mike Newton var fortfarande kvar i mitt liv, nästan varje gång jag åkte in för att handla mat i Forks så träffades vi och småpratade. Och även han tyckte att det var helt konstigt att jag blivit tillsammans med en ”främling från La Push” som han kallade honom. Själv jobbade han kvar på sin fars sportaffär Newton's Olympic Outfitters där han blivit chef och jobbade heltid, trivdes jättebra även fast det för tillfället inte fanns någon kvinna i hans liv.

Sam var så hemlighetsfull om det där med Jacob, eller snarare skämtsam så jag bestämde mig för att prata med honom efter jobbet om vad som pågick.

”Sam, jag vill att du säger vad som pågår med Jacob nu. Jag går runt och har mina misstankar och känner mig så dum.” Jag gav honom den diskade tallriken som han skulle torka.

”Jag tror nog Jacob vill berätta det själv i så fall. Jag ska inte skvallra nu.” Han skrattade retsamt medan jag stirrade på honom med en allvarlig blick.

”Så du tror att Jacob Black, en av mina bästa vänner väntar med berätta den där stora hemligheten i ungefär två veckor nu? Något stämmer inte.” Brunsåsen från tallriken sköljdes snabbt av från tallriken när jag satte på kranen. ”Jag vill veta.”

”Jag är stolt över honom, ska du veta. När jag fick reda på det blev jag faktiskt så glad för hans skull. Jag trodde ett tag att han höll på att bli tokig när han till slut inte fick... dig.”

”Jag förstår inte, Jacob var väl aldrig präglad av mig?”

”Han var på god väg. Som att en procents skillnad avgjorde hela präglingen. Ett ovanligt fall skulle man kunna säga.”

”Vem var det som stoppade den?” Jag stängde av kranen och vände mig mot honom.

”Billy Black var den som gjorde det. Jag gick och pratade med honom några dagar efter att jag träffat dig för första gången. Jag var så orolig för Jacob eftersom jag älskade dig så och visste att han skulle bli sårad på vilket sätt jag än gjorde. Det var omöjligt att fly bort från det faktumet. Så Billy satt ner hela kvällen och pratade med sin son om hur det skulle kunna bli, eftersom han själv upplevt det. Efter att både Rebecca och Rachel födds så träffade Billy Aniah, en kvinna som var Quileute. Han insåg då första gången de träffades att det skulle bli någonting och jag tror nog att hon också insåg det. Så vet du vad Billy gjorde? Han satt instängd hemma i en hel vecka och försökte att tänka på annat. Han tittade igenom alla fotoalbum på deras bröllop, sina döttrars födsel och tvingade sig själv att vara lycklig med det han hade. För han älskade sin fru Sarah hur mycket än han var präglad av Aniah. Så präglingen avbröt han helt själv.” Jag satte mig ner vid bordet och lyssnade uppmärksamt.” Så han berättade om att det var du och jag nu, att det var bäst att inte satsa på dig, eller hur man nu ska säga. Att det finns andra människor att bli lyckliga med, eftersom han inte ville se sin son sårad. Och som du ser tror jag att Jacob insåg det till slut.”