Medan jag fortfarande höll på att packa upp köksprylarna, som jag hållit på med i nästan en timma, hörde jag att det plötsligt utifrån rycktes i dörren. Min första reaktion var rädsla, någon skulle komma, hota mig och vilja ha allt jag ägde. Jag började fundera på hur jag skulle överleva, knivarna var fortfarande nerpackade och jag hade ingen tid att leta. Charlies ekonomi var inte speciellt bra och Sams föräldrar var döda sedan några år. Men sen så slog det mig.

”Älskling, är du hemma?” Den rösten hade jag väntat på hela dagen, det var som att känna torrheten i halsen när man ser ett glas vatten. Eller en vampyr känna lukten av en… Jag avbröt tanken även fast jag inte började tänka på honom och sprang i Sams famn.

”Jag har saknat dig.”, sade jag och kysste honom mjuk.

”Det blev lite senare än jag trott, förlåt mig.”, viskade han ångerfullt men log i alla fall. Han smekte mig på kinden och kramade om mig. Hans magmuskler var fortfarande våta efter att han sprungit genom skogen, i regnet naturligtvis. ”Så Bella, älskling, hur går det med allt?”

Jag berättade om min dag, som egentligen bara bestod att städning och ett samtal med Jacob. Han visste redan om det eftersom Jacob tankar försvunnit när det patrullerat. Men det är så lugnt nuförtiden så han hade inte behövts eller saknats speciellt mycket.

Sam började hjälpa mig att packa upp det mesta som jag inte gjort, eller snarare orkat ta upp. Han sprang upp till övervåningen och sa att jag kunde vila mig.

”Nej, det ska jag inte göra! Har gått runt här nere hela dagen och tänkt på dig så nu när du är här ska jag inte bara försvinna.”, sade jag snabbt och bestämt.  

”Men som många andra människor gör, vaknar man upp ifrån en sömn. Och efter den sömnen är jag fortfarande här.” Han skrattade och satte sina varma händer på mina axlar medan vi gick upp för trätrapporna till andra våningen.

”Jag kanske inte gör det? Jag kanske aldrig vaknar upp igen och då... Så nej, jag hjälper till.” 

Sam öppnade dörren till sovrummet och gick till de bruna kartongerna. Han började bygga upp sänggaveln medan jag satte upp småsaker i hyllorna. Sam hade ärvt små glasfigurer av sin farmor och han kände ett tvång att ha de kvar även fast vargens bruna färg hade blivit mer gul. Men jag satte upp de i hyllan ändå.

”Förresten Bella, kom du ihåg att du sa till mig att du ville börja jobba igen?” Newtons affär tog ganska lång tid att åka härifrån La Push, så jag hade helt sagt upp mig. ”Jag har fixat ett.”

Inkomsterna i vår ekonomi kommer endast ifrån Sam. När han patrullerar vid gränsen så gör han en såkallad ”tjänst för samhället” och staten ger honom en sorts lön. Inte speciellt hög men vi skulle få ihop det lovade vi varandra. Jag, till skillnad från Jessica Stanley, hade under college inte shoppat speciellt ofta så ifrån mitt sparande på kläder hade hjälpt oss till en liten del när vi skulle köpa huset.

”Är det sant? Var någonstans?”, min första tanke var såklart något skitjobb, som att rensa La Push stränder ifrån att bli helt fulla med skräp.

”Quileute Rivers Edge restaurangen, den middagen du, jag och Charlie åt på förra månaden för att fira att vi köpt huset. Kom du ihåg?”

Klart jag gjorde, det var ingen middag. Det var en stort, långt förhör inför vår inflyttning. Han skulle försäkra sig om att jag skulle ha det bra, äta mig mätt varje dag eller gifta oss i hemlighet. Sam hade lovat att hålla löftena och ätit i tystnad. Jag försökte lätta upp stämningen men Charlie satt bara och grubblade och stirrade ner i tallriken medan han åt fisksoppan. Inte en minnesvärd middag, direkt.

”Sam, jag älskar dig. Du är helt underbar. Du har ingen aning hur mycket jag älskar dig.”, sade jag tyst. Rodnanden på kinderna kändes som vanligt när våra blickar möttes. Han klev över den stora kartongen och pussade mig på kinden.

”Du börjar redan imorgon Bella. Prick klockan åtta vid entrén sa Jeff, han som är chef för restaurangen.” Jag rynkade pannan men känner mig ändå glad.