Kapitel 9 - Middagen

När alla samlats i restaurangen var det en behaglig middag som väntade oss. Ingen, förutom jag, tyckte att deras bröllop var obegripligt. Men som jag försökt intala mig själv var jag glad för bådas skull. Och om jag bara satt stilla och lyssnade så var jag nog det, innerst inne.

Elisabeth kom till vårt reserverade bord och började ta beställningar – soppan var definitivt den som alla ville ha. Hon gav mig en underlig blick när hon tog min meny men jag ignorerade den fullständigt.  

”När Jacob var liten så var han en underbar pojke…” Billy skakade på huvudet av glädje och stolthet medan Jacob log, nästan lite rörd. ”Han gick varje dag och nu menar jag varenda dag till second beach och byggde sandslott som han alltid ville att Rachel skulle godkänna.” Rachel log generat och drack ur vinglaset. ”Men sedan när hon inte gjorde det så blev han så besviken att han ibland smaka sanden.” Sue skrattade och satte sin hand på Billys axel.

Det började bli varmt inomhus så jag gick ut för att få lite luft, så att jag inte helt plötsligt inte skulle åka in till sjukhuset för syrebrist. Himlen var alldeles mörk med små stjärnor som gav den ett intryck av ren skönhet. Jag tog ett djupt andetag och kände av tystnaden.

”Bella, vad gör du här?” Seth kom springande från entrén med bara ett linne även fast det var kyligt. ”Är det för mycket prat där inne, eller?” Jag nickade instämmande.

”Och att jag nästan är den enda som känner av hur varmt det är. Men jag klarar mig, tack. Hur är det förresten?” Det var skönt att inte längre anstränga sig för att ha en lite enklare diskussion när Seth blivit äldre, han förstod mycket mer nu. Mognare var ordet.

”Helt okej.” Han tittade också upp mot himlen och såg fundersam ut. ”Men mamma är kanske inte superglad direkt. Leah berättade igår att de skulle flytta ihop snart, och då blev hon på något sätt besviken. Fattar inte varför.”

Jag tänkte inte komma med mina råd som inte alls hade något baktanke så jag svalde bara orden. ”Seth, är du präglad av någon?”

Han vände sitt ansikte mot mig snabbt och tittade mig i ögonen, kändes som att jag sagt något otroligt dumt som att kommentera ett Jake var tusen gånger starkare än honom. Men han stod bara helt stilla, med händerna i fickorna.

”Inte än.”, sade han. Nästan lite skamset. ”Men jag klarar mig. Det helvetet Jacob hade i sitt huvud, när han höll på att präglats av Leah var helt absurt. Proppad med tusen tankar hela tiden. Så under patrulleringen så var det kaos. Men Sam förstod ju såklart.”

 

Jag kom in igen och drack några vinglas och pratade, som jag faktiskt tyckte var trevligt och inte bara för att det var bröllop. Plötsligt röt Jacobs farbror, Omari Black från andra sidan bordet:

”Hörni! Så vem blir nästa att gifta sig?” Som i en film, så kändes det som att allas blickar riktades mot oss. Ingen behövde säga någonting utan bara glodde, väntade på att vi skulle instämma och säga ett datum.

Sam satte sin varma hand på mitt ben under bordet och jag kände hur jag bara ville försvinna härifrån. Jag kunde känna hur svetten under armarna började klia och rodnanden på kinderna kändes.

”Inte än. Vi är lyckliga som vi är just nu.”, sade Sam med ett leende på läpparna och mötte min förskräckta blick. Jag nickade instämmande och log kort tillbaka. Emily tittade lite generat ner i sin soppa, Sue log leendet som betydde ”ni är så gulliga”, Jacob tittade lite förundrat på mig och Billy drack ur sitt vinglas utan att visa vad han tyckte.

Efter en kort tystnad så ställde sig plötsligt Sam upp, harklade sig och tittade på Jacob med en sådan värme.

”Som ledare för våran klan ska jag framföra ett tal för den nygifte mannen.” Jacob log generat.” Du har växt så enormt mycket Jacob, jag kom ihåg för kanske tre år sedan såg jag dig inte som jag gör nu. Du var en pojke som jag trodde skulle förbli en pojke, kanske inte i alla evighet men en ganska lång tid framöver. Men nu har du förändras en del. Du har blivit en bättre människa, en man. Vi är stolta över dig ska du veta, du skyddar oss på bästa möjliga sätt och att varje dag veta att jag har dig i vår trupp gör mig lugn, koncentrerad och fokuserad. Så jag vill skåla för Jacob och Leah, för framtiden och vad den väntar.” Jag höjde glaset och tittade upp mot min bästa vän som jag hoppades inte förlora, tittade mot den tjejen som jag ska försöka uppskatta och ge en chans, tittade mot en hoppfull far, en kvinna med bara hade sin son kvar i hemmet och till slut mannen jag älskade mer än någon annan.


Kommentarer
Postat av: Astrid Cullen

bäst

2010-04-03 @ 19:32:54
URL: http://astridcullen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0